Kategoriarkiv: UT TIPSAR!

Förra veckan tog vi med oss en reflektionsfråga: Vem vill jag vara?
Det handlar om att identifiera de kärnvärden du vill leva upp till i ditt liv.
Just nu. De huggs inte i sten och ligger fast för alltid. De gäller nu och tills du väljer nya.

Poängen i det hela är att ge dig tillåtelse att välja. Välja vem du vill vara inför dig själv och dina medmänniskor. På ditt arbete, i ditt samhälle, i ditt sociala sammanhang. Du har så många roller och du får själv välja hur du vill spela dem. Regissören är du.

Vem vill du vara?
Nu när du vet det är det dags att låta världen få se det.

Vem vill du vara?
Gå på kraften och energin i det.

Känn efter och lista ned. Vad utmärker dig när du är den du vill vara?

Hur märks det i det du gör nu?
Skruva upp volymen lite…

Hur kan du låta dig själv lysa i all din kraft i allt det du gör varje dag? Finns det saker du behöver börja göra? Sluta göra? Göra på ett lite annorlunda sätt?
Du behöver inte göra revolution. Det fungerar oftast bättre att lite i taget skruva upp volymen lite i taget och låta den du vill vara märkas i de situationer du är. 

Nu börjar ett förändringsarbete som kommer att ta tid. Och som kommer att ge effekter. Du har valt vägen. Nu väljer du farten. Ju mer du i dina vardagliga val låter den du vill vara lysa igenom, ju snabbare kommer du dit. Hur fort det ska gå avgör du utifrån hur vägen ser ut. Ibland är den rak, slät och enkel – då är det kanske bara att gasa och styra en stund. Ibland är det knaggligt, kurvigt och man vet inte riktigt vad som händer bakom nästa krök. Då och då kommer ett vägskäl som kan ge skäl till nya val.  Ta det lugnt, släpp på gasen, kör sakta och njut av utsikten. Det här är inget rally, det är ditt liv.

Som ord på vägen får du ett avsnitt ur Karin Boyes dikt I rörelse
”Nog finns det mål och mening med vår färd – men det är vägen, som är mödan värd.”

Lycka till!
Lena Gustafsson, ICF Associate Certified Coach
www.guldkanten.com

Förra veckan tog vi med oss en reflektionsfråga: Varför gör jag det jag gör? Vad får jag ut av det här? Vilka behov hos mig tillfredställer detta?

Har du nu burit dem med dig så har du förmodligen upptäckt en hel del om dig själv. Saker som: Vad som driver dig, vilka föreställningar du har om vad du borde, kan och ska. Vad som fungerar motiverande och vad som avhåller dig. 

Och du som nu står med en rad ord i en anteckningsbok utan sammanhang och inte alls ser svaren på de här frågorna än. Lugn, det är det vi ska ägna oss åt nu.

När du reflekterar över dina drivkrafter och accepterar de svar du har märker du att det är en väv av olika motiv som samverkar. Du har personliga motiv. Du har motiv som rör vem du vill vara i ditt sociala sammanhang. Du har motiv som rör ekonomi. Och så vidare.

Olika saker du gör hjälper dig att uppfylla olika motivbilder, ibland kommer olika motiv på kollisionskurs med varandra, motiven som förälder kan krocka med motiven för jobb när feberperioderna avlöser varandra och VAB-dagarna radar upp sig. Eller personliga motiv kan krocka med dina sociala motiv när du mest av allt längtar efter en hemmakväll på soffan när det är dags för kompisträffen som sedan länge planerats. Och du hanterar det. Du väljer, du prioriterar upp och ned och väljer vad dina 24 timmar ska innehålla dygn för dygn. Ibland har stora livsval medfört självklarheter i vardagen, att bo på landet och ha häst i stallet medför sina rutiner, att skaffa hund, köpa hus, få barn, flytta isär, välja typ av jobb. Alla är de livsval som påverkar din vardag, ger en del nya självklarheter och tar bort andra. Och du jonglerar dina olika motiv för att på bästa sätt få ihop din vardag.

Varför gör jag det här? För att jag vill… Ja vad är det egentligen du vill?

Under alla dessa motiv ligger kärnvärdena. Nu börjar det hetta till. Nu handlar det inte om enkla svar som ”jag gör det här för att jag vill ha bullar i frysen” eller ”för att jag mår bra av det”. Kärnvärden talar om lite mer för dig. De talar om vad du får ut av att ha bullar i frysen eller varför du mår bra av att ge dig ut och springa i regnet. Du når dem exempelvis genom att med en treårings envishet fråga dig själv ”varför då?”

• Varför vill du ha bullar i frysen? För att det är så skönt at ha något att bjuda oväntade gäster på.
• Varför vill du ha något att bjuda oväntade gäster på? För att jag vill att de ska känna sig välkomna.
• Varför vill du att de ska känna sig välkomna? För att människor är viktiga för mig, mina vänner är viktiga och det är viktigt för mig att vara öppen för nya, oväntade möten.

Se där – öppenhet för möten och människor är viktigt för dig. Spännande. Hur påverkar det dig?

Eller så kanske det blir:

• Varför vill du ha bullar i frysen? För att det känns så bra att ha dem där.
• Varför känns det bra att ha dem där? För att de är ett synligt bevis på något jag har gjort.
• Varför vill du ha ett synligt bevis på vad du gjort? För att jag känner mig värdefull när människor uppskattar det jag gör.

Se där – du hämtar värde ur andras uppskattning. Spännande. Hur påverkar det dig?

Ägna nu en stund åt att fundera över de olika motiv din reflektionsfråga lyft upp. Vad kan du se i dem? Varifrån kommer de? Vad får de dig att göra? Vad får de dig att låta bli?

Vilka mönster ser du?

Det är inte alltid lätt att göra det här på egen hand, det är ett av skälen att anlita en coach som med frågor och speglingar hjälper dig att se. Du är ju en del av dina mönster men försök att lyfta dig upp över dem. Se det ur ett mer objektivt fågelsperspektiv. Ibland hjälper det att göra något fysiskt, tycker du det är svårt att se mönstret så prova att ställa dig upp. Tänk dig att mönstret ligger på golvet under dig. Vad ser du nu?

En del av dina mönster kommer du att gilla. En del kommer att överraska dig. Och en del tycker du illa om. Men det gör ingenting. De är dina idag. Nu är det dags att gå vidare och välja drivkrafter för framtiden. För det valet får du en ny reflektionsfråga att bära med dig.

 

Veckans reflektionsfrågor är:

Vem vill du vara?

(och för dig som nu försöker komma undan med att svara ”mig själv” – det räcker inte.
Du är alltid dig själv, alltid. Så håll kvar frågan. Vem Vill Du Vara?)

 Fundera på det, vi ses igen om en liten vecka…

Lena Gustafsson, ICF Associate Certified Coach
www.guldkanten.com

Välkommen tillbaka till en fortsatt artikelserie med glimtar ur min vardag som coach. Du som eventuellt är ny in i serien kan lugnt fortsätta läsa. Det går alldeles utmärkt att hänga med utan att ha följt tidigare artiklar. Vill du göra det så är du givetvis välkommen, de finns i arkivet här på sidan.

Under våren kommer nu en ny artikel i veckan att publiceras här i Uppvidinge tidnings webbupplaga. Väcker de frågor och reaktioner är du alltid välkommen att höra av dig till mig på lena@guldkanten.com för att diskutera dem, jag kommer med glädje att ta emot din respons och göra vad jag kan för att räta ut eventuella frågetecken.

Den här veckan ska vi titta på ett centralt begrepp i coachens värld. Drivkrafter.

Vi har dem alla, de jobbar tillsammans för att forma vad vi gör och hur vi gör det. Ibland är de högst medvetna, oftare jobbar de i det dolda. Att lyfta upp dem till ytan, lära känna dem och veta hur de påverkar oss är ett stort steg mot att leva det liv vi själva väljer.

Dina drivkrafter är de föreställningar och behov du har som formar hur du väljer och prioriterar i din vardag och i din stora livsplan. Alla har vi idéer om hur vi vill vara, vad vi vill att människor ska tänka om oss och vad vi själva tänker när vi ser oss i spegeln. Känslor av skam och skuld är tecken på att vi går emot dem, men också tristess, känslor av meningslöshet och orkeslöshet.

Att leva i enlighet med sina drivkrafter innebär istället att känna sig kraftfull och självklar i det man gör. Att känna sig nöjd, se mycket glädje i sitt liv och att förmå mer än man kanske trodde möjligt. I varje fall om det är för dig positiva och på något plan självvalda drivkrafter. De drivkrafter du hämtat ur andras uppfattningar om hur någon som du borde vara ger ingen kraft och energi, de är som elstängsel som signalerar när du går emot men annars tiger stilla.

Hur lär man då känna sina egna drivkrafter? Ja det finns ingen annan att fråga än dig själv.

Så då gör vi det. Om drivkraften är det som får dig att göra, tänka och vilja saker så är frågan: Vad är det som får mig att vilja/göra/tänka det här?

Och det här är ingen enkel fråga så ge dig tid att fundera över den. Bär den med dig i din vardag. Varför gör jag det jag gör? Vad får jag ut av det här? Vilka behov hos mig tillfredsställer det här?

Och censurera inte svaren. Bara lägg märke till dem, låt dem finnas och komma till uttryck. Ett tips är att medan du går med den här frågan kan en liten anteckningsbok i fickan vara bra att ha. Notera de ord som dyker upp i ditt medvetande. Det kan hända att en del av svaren inte känns så kul att upptäcka, men låt dem bara vara. Det är OK. Dina drivkrafter idag är de här och det är ok. Så småningom kanske du vill byta ut några av dem. Men just nu vill du lära känna dem och se vad de bidrar med.

Vi har så starka föreställningar om vem och hur vi bör vara att det kan vara svårt att acceptera att vi gör saker av ”fel skäl”; bara för att få känna oss omtyckta, för att vi kan bli rika på det, för att vi har lust eller vad det nu är som känns obekvämt för dig. Ge dig själv tillåtelse under den här perioden att ha de motiv du har. Se det som en kartläggning, vi spårar upp fria vatten, grynnor och skär. Nästa vecka ska vi titta på mönster i dem, hur de hänger ihop och hur de påverkar dina möjligheter att bli den du vill vara.

Som coach skickar jag ofta med klienter reflektionsfrågod att fundera på mellan gångerna. Det gör jag nu med dig och du ska då veta att en reflektionsfråga har inget rätt svar. Det är en fråga som har till uppgift att hålla kvar och fördjupa en tanke och den har många skiftande svar.

Veckans reflektionsfrågor är alltså:

Varför gör jag det jag gör?
Vad får jag ut av det här? Vilka behov hos mig tillfredsställer detta?

Ha så kul med dem!

Lena Gustafsson, ICF Associate Certified Coach
www.guldkanten.com

Jag nämnde det i förra veckans artikel men vill ge det lite mera utrymme. Det naturliga motståndet som uppstår då vi genomför förändring.

Motstånd handlar till stor del om vår inneboende konservativa tendens. Vi vill behålla det som varit, man vet vad man har men inte vad man får sägs det ju. Det är också bekvämare att göra det vi vet att vi kan än att utsätta sig för osäkerheten i att göra något nytt.

Och ändå gör vi det. Vi ger oss ut i det okända, oftare ju yngre vi är men det modet är ett mod som kan övas och behållas. Ju oftare vi vågar ju mer troligt är det att vi vågar igen. Och omvänt, ju fler gånger vi ger efter för motståndet ju starkare blir det nästa gång vi försöker.

Att bli vän med motståndet och lära sig hitta vägarna igenom det är att skaffa sig större frihet. Frihet att vara sig själv och frihet att leva sitt liv så som man vill ha det.

Motstånd handlar också om gamla tankemönster och föreställningar om hur världen och möjligheterna är beskaffade för just mig. För att kunna hantera våra komplicerade liv så måste vi generalisera. Det blir för krångligt att i varje enskild situation tänka fritt och öppet. Vi buntar ihop erfarenheter och tankar till hanterliga enheter, flickor gör si, pojkar gör så. Bilister brukar bete sig si, hästfolk är så. Efter A kommer B, efter B kommer C. När vi då vill förändra börjar vi plötsligt säga, ”tänk om E kommer efter B – hur skulle det vara då?” Och så provar vi. Och de generaliseringar som tidigare gynnat oss så väl sätts ur spel. Men än ett tag finns de kvar innan de nötts ner, och så länge de är kvar så utgör de motstånd.
Inte kan väl jag läsa vidare, jag har ju inget läshuvud. Spelar ingen roll om prov efter prov visar på att det går alldeles utmärkt, det betraktas som undantag ända tills det inre motståndet släpper och man inser att jo, jag kan ju faktiskt det här. Jag är ingen bluff, jag är någon som kan det ja inte trodde jag kunde.

Att bli vän med motståndet här handlar om att lära sig känna igen ett tankemönster och inte blanda ihop det med objektiva sanningar.

Och slutligen handlar motstånd om andras mönster. Vi är en del i vår omvärld, vi har relationer omkring oss och våra liv är sammanflätade med andras. Familj, vänner, kollegor, samhället omkring oss – överallt finns människor vars liv på olika sätt hänger ihop med oss. Och när vi börjar göra något annorlunda så förändras mönstret och deras cirklar rubbas. Och då kommer deras konservativa sida fram, ”bli som förr”. Den sortens motstånd kan du inte ta bort själv. Acceptera det men låt det stå för dem. Du kan ta hänsyn till dem, kanske anpassa ditt tempo eller vidden i dian rörelser lite så att de som står dig nära hinner vänja sig vid att cirklarna rubbas, men du måste låta dem själva hantera det.

Motståndet finns där som en naturlig del i förändringen. Låt det bli din vän, respektera det men ge inte efter för det utan eftertanke. Och ger du efter så gör det som vattnet i en vårbäck ger efter för stenen. Backa tillbaka lite, se dig om och välj en lättare väg att fortsätta på.

Lena Gustafsson, ACC coach
http://www.guldkanten.com/

Att genomföra varaktig förändring i sitt liv är en process. Man kan se det som en resa från ett sätt att vara, göra och tänka till ett annat.

Det är lätt att missta starten för hela förändringen. Att sluta röka är inte det du gör när du fimpar sista cigaretten. Sista fimpen är bara starten på den långa processen att sluta röka. När du fimpar din sista cigarett börjar resan, därefter kommer många och ibland långa dagar där du ska övervinna abstinensen, vänja dig vid att vara en icke-rökare, hitta nya metoder att få det cigaretten gav dig utöver nikotinet (avkoppling, tröst, gemenskap, vad det nu kan ha varit). Det kommer att gå lättare vissa dagar, vara riktigt svårt vissa dagar och kanske också braka igenom ibland så att du får börja om.

Oavsett vilken förändring du tänker genomföra i ditt liv är det samma sak. Starten är inte samtidigt målet, förändringen är inte genomförd för att du börjar, du kommer inte i mål när du tar första steget. Och som på vilken annan promenad som helst går det ibland lättare, ibland tyngre.

Motstånd är då inget tecken på att det är fel. Motstånd är ett tecken på att förändringsprocessen faktiskt på riktigt är igång. Om vi inte förändrar på riktigt uppstår heller inte motståndet, då gör vi bara som vi brukar men kallar det något annat.

Enkelt uttryckt kan en förändringsprocess beskrivas i fyra faser.

FÖRBEREDELSEN
En insikt om att du vill förändringen växer fram. Impulsen kan komma utifrån eller inifrån men det är inom dig beslutet växer fram. Det finns lite motstånd, lite ”inte kan väl jag?” och några ”undrar om jag klarar det här?” Men argumenten för förändring blir fler och fler. Känslan av att nu får det vara nog blir starkare och starkare. Du stärker dig själv på väg mot beslutet, kanske samlar fakta, bevis, känslomässiga argument. En kraft inom dig växer.

BESLUTET
Du når den punkt där förändringskraften är så stark att den tar sig uttryck. Du bestämmer dig. Sätter ned foten och tar det första steget. Här är förändringskraften mycket stark och motståndet svagt. Ditt ”nya liv” går lätt, det var ju bara att bestämma sig och börja göra.

Vore det klart här skulle alla hålla sina nyårslöften och coacher skulle vara överflödiga. Men det är inte fullt så enkelt, två faser kvar…

GENOMFÖRANDET
Nu handlar det om att fortsätta gå. Steg för steg genomför du den önskade förändringen, gör det om och om igen tills en ny vana, ett nytt tänkesätt har satt sig i ditt liv. Och det är nu motstånden kommer, det självklara motståndet i att du nu gör något du av olika skäl tidigare inte gjort.

 Det kan handla om egna inre föreställningar som utmanas. Gamla idéer om vad som är tillåtet, möjligt, lämpligt som ställs på ända. Eller det kan handla om yttre cirklar som rubbas, människor omkring dig börjar undra vad du håller på med och om du har tänkt fortsätta med det. Förändring innebär osäkerhet, osäkerhet är jobbigt. Och där kom motståndet! ”Varför inte bara fortsätta som vanligt, det var väl enkelt och bra, har ju alltid funkat förr?”

Samtidigt som motståndet ökas mattas förändringskraften som bar dig i början. Det är nu du behöver fylla på med mer energi i processen. Envisas förbi motståndet, låta en coach eller en vän pusha dig och påminna dig om varför du gör det du gör. Håll blicken på målet och kämpa på ett tag så kommer du snart in i nästa fas.

LÄTTNADEN
Du upptäcker nu att det går lättare och lättare. Rädslor, gamla tankemönster och gamla vanor släpper sitt grepp om dig och du går lättare och lättare på den nya stig du valt. Till slut är det nya det vanliga och du kan lugn och stark gå vidare, många erfarenheter rikare.

Som coach i längre uppdrag arbetar jag med de här fyra faserna, mitt jobb är att hjälpa den coachade stärka sig själv och processen i varje steg. Jag tänkte ge dig några tips på vägen om du ska arbeta själv med förändring.

………………………………………………………………………………………………….

Fyra styrkepiller för fyra steg…

Piller nr 1. Förberedelse förtydligad.
Ta dig tid att verkligen formulera målet. Vad är det du vill uppnå? Hur vet du att du är där? Vilka fördelar kommer du att ha då? Lev dig in i dem och gör dem glasklart tydliga för dig – du kommer att ha nytta av den här målbilden.

Piller nr 2. Beslutet basuneras.
Se till att verkligen befästa ditt beslut genom att uttala det högt på ett eller annat sätt. Det kan vara att tala om för en eller flera av din vänner vad du tänker göra eller att skriva ned det på något ställe som bara du ser men du ser det ofta. Ett uttalat och formulerat beslut får automatiskt mycket mera förändringskraft med sig i starten än ett du bara tänkt lite luddigt.

Piller nr 3. Gas i genomförandet.
Genomförandefasen kan liknas vid när nedförsbacken planar ut på cykelturen och du måste börja trampa. Hit kan du åka lätt, nu är det dags att börja trampa. Så trampa på, använd din tydliga målbild som extra gas, du vet vart du vill, du vet vinstens värde, tro inte på den lilla rösten som säger ”det är inte värt det – bekvämlighet är bättre”, du både kan vill och orkar trampa uppför backen också så gasa på.

Piller nr 4. Lättnadens lim.
Det är nu du ska passa på att slutgiltigt befästa ditt nya mönster. När det nya börjar gå lätt och du börjar få del av förtjänsterna. Stanna upp, lägg märke till skillnaden, lägg på minnet varje vinst du gör. På så sätt fäster du det nya starkare och starkare till dig, risken för återfall i gamla vanor minskar när vinsterna med de nya blir uppenbara och du blir medveten om din egen kraft. Du har ju gjort det här!

Lena Gustafsson, ACC coach
http://www.guldkanten.com/