I höstas bjöd Uppvidinge kommun in alla föräldrar i kommunen till kursen ”Det goda föräldraskapet” – ett projekt initierat av Statens Folkhälsoinstitut. Kursen, som arrangerades på tre orter i Uppvidinge under 2011, var mycket uppskattad och trots att projekttiden nu är slut väljer Uppvidinge kommun att fortsätta erbjuda föräldrakursen.

 Under våren kommer ”Det goda föräldraskapet” att arrangeras i Åseda och Lenhovda och finns det intresse blir det fler kurser även till hösten. Utbildningsledare Åse Adolfsson, Johanna Svensson och Jenny Lindell Bakke ser satsningen som positiv.
-Kursen ger både personlig utveckling och bra allmänbildning,  mycket av det vi lär ut går att applicera även i andra situationer och möten med människor – både barn och vuxna, menar Johanna och Jenny som, trots att de båda är utbildade pedagoger, upplever att de har fått många nya infallsvinklar, användbara nycklar och ett nytt, reflekterande förhållningssätt genom utbildningen.
Även höstens deltagande föräldrar är nöjda. Kursdeltagarna har varit både män och kvinnor i blandade åldrar. En del har gått som par och andra har gått själva.
Kursen ger inga pekpinnar och är pedagogiskt upplagd med tydliga exempel. Det handlar om att förstå vad barnen vill när de agerar på ett visst sätt samt att reflektera hur du är som person, vilket förhållningssätt du har och hur du agerar i vissa situationer – och hur det i sin tur påverkar barnen och omgivningen. Kursen bygger inte heller på belöning och bestraffning utan istället är det uppmuntran, diskussioner och förbättrad kommunikation som är grunden. Deltagarna lär sig att hantera konflikter på ett bättre sätt och att bli tydligare i sin kommunikation vilket gör att de kan agera på ett sätt som stärker barnens självkänsla, självförtroende, mod, ansvarskänsla och samarbetsförmåga. Det goda föräldraskapet är en kurs för alla som vill bli tryggare och mer aktiv i sin föräldraroll och som även vill vidga sina vyer och vidareutvecklas som person.

Även Jenny och Johanna har lärt sig mycket genom sin utbildning.
-Vems är problemet? Det är en mycket nyttig frågeställning som jag har anammat genom kursen. Och att använda ”pausknappen” när det kör ihop sig. Att stanna upp och reflektera över vad jag kan göra för att förändra istället för att bara reagera och agera på impuls och därmed kanske förstärka en ond cirkel, menar Jenny Lindell Bakke.
Johanna Svensson håller med om att pausknappen är ett viktigt redskap när du hamnar i en konfliktfylld situation.
-Pausa och fundera på vad den andra vill med sitt beteende, notera hur de beter sig vid tillsägelse och försök komma fram till vad de vill och hur du utifrån det ska agera i situationen. Det handlar mycket om att vara konsekvent och att kunna avdramatisera och klura på vad människor egentligen vill säga med sitt beteende, menar Johanna.

Ett underskattat sätt att utveckla sig själv är leken. Till och med inom förskolepedagogiken får man periodvis med alla till buds stående argument försvara lekens utrymme. Hur svårt är det då inte för oss vuxna att ta till oss betydelsen av att leka?

Att leka är att fritt, kreativt och utan förväntningar på resultat experimentera med tillvaron. Gå in i olika roller, låta föremål och skeenden bli något annat än de tycks vara. Släppa på ramarna och låtsas ibland. Och leken utvecklar. Genom att leka med rollerna prövar barnet vad som är möjligt, vad som förväntas och hur de kan göra på andra sätt. Genom att låtsas att något är det man vill ha förändras agerandet och barnet beter sig som om stolen vore en motorcykel. Det övar samtidigt in hur man gör om man har en motorcykel och förbereder sig för en framtid som hojåkare. Och om den dagen kommer då det blir en faktisk möjlighet så går det så mycket enklare eftersom man i tanken redan varit där så många gånger att det känns lite hemvant.

Att med ett leende kalla sitt kontor för direktörsrummet kan omedvetet släppa på spärrar och göra det möjligt att se sig själv i ledande befattningar. Att se minglet som en lekplats kan ge dig förutsättningarna att släppa blygheten och hitta nya intressanta människor att berikas av. Att låtsas att du är en proffsig föreläsare kan få dig att börja bete dig som en sådan och de små detaljer du omedvetet förändrar gör att du når fram med dina presentationer bland kollegorna på ett nytt sätt.

Barn har ofta leksignaler som talar om för kompisarna att nu är det tillåtet att fantisera och testa gränser. ”Ska vi leka? Ja det gör vi, vi säger att du var mamman och jag var pappan…” du känner inviterna. Som vuxen kanske du inte vill använda samma inviter men tillsammans med kollegor eller vänner kan du hitta egna. När ni diskuterar det viktiga projektet, testa att lägga in ett ”hur skulle vi se på det här om vi vore ekonomichefer? Om vi vore kunderna?”

Och du kan leka ”i smyg”. Du kan utan att avslöja dig låtsas att den besvärliga kunden är drottningen av Saba och behandla henne därefter, hon kommer att nöjd rekommendera din butik och du kan le åt minnet av hur du expedierade drottningen istället för att reta dig på orimliga krav. Du kan låtsas att du är på rymdpromenad på väg till flygplanet och du kommer att utstråla glädje och medryckande entusiasm som piggar upp din omvärld. Du kan låtsas att den sjuttonde patienten med influensa har en ovanlig form av nyupptäckt sjukdom som du samlar material för en vetenskaplig artikel om och dina rutinfrågor kommer att genomsyras av en intresserad ton.

Genom att leka, tillåter du dig själv att töja på ramarna, öva på kompetenser du kan ha nytta av i framtiden och möjliggöra det som känns omöjligt. Och så får du roligare under tiden.

Ha så kul!

Lena Gustafsson, ICF Associate Certified Coach
www.guldkanten.com

Ibland är det nog så svårt att veta vad man faktiskt vill. Alla alternativ känns lika fel, förvirring råder och idéerna tar slut. Man är helt blank.

Brain-storming är en vanlig metod i coaching som går ut på att förutsättningslöst och utan urval släppa loss tankarna och låta det hjärnan håller på olika nivåer få komma ut i synligheten och bli något att jobba medvetet med. Tricket är att släppa loss flödet utan att välja, bedöma eller ha synpunkter. Låt först din hjärna få tömma allt den har att bidra med på området, bara skriv allt som kommer, hur dumt eller fel det än kan tyckas. Släpp självcensuren i steg 1, du måste inte göra något av det, det blir bara ord på ett papper, inget mer.

Vi testar. Välj ett område där du vill förändring. Vilket som helst. Stort eller litet. Medan du väljer kan du ta fram något att skriva på. Valt klart? Bra.

Du har ett område där du vill förändring. Frågan är helt enkelt: Hur kan man göra?
Skriv nu helt enkelt alla, och jag menar alla, svar du kan hitta på. Dem du provat, dem du gör, dem du ännu inte provat, dem som låter helt galna, dem du aldrig skulle få för dig att faktiskt göra. ALLT. Gör inga val, fundera inte över rimligheter utan bara notera alla idéer som poppar upp. Släpp spärren och låt din fantasi flöda.

Är det svårt att komma igång så knuffa igång hjärnan med några absurda vinklar. Hur skulle Fantomen ha gjort? Gud? Joakim von Anka? Jack Sparrow? Din gamla moster? Låt fantasin flöda och allt vara möjligt. För en del är det lättare att släppa loss stormen när man rör på sig så gå runt i rummet, byt plats, lägg dig ner.

När du verkligen känner att du tömt hjärnans alla skrymslen och papperet är fullt. Då får du koppla på lite av klokskapen igen. Inte så mycket att du halkar tillbaka i ditt gamla mönster av redan tänkta tankar, bara så mycket att du kan jobba med idéerna. Alla de här förslagen är i princip möjliga, en del vill du inte, en del vet du inte hur. Vill inte är ok för att välja bort. Vet inte hur är det inte, det kan du ta reda på.

Se över förslagen, vilka av dem lockar dig mest? Är de färdiga att tas direkt eller vill du justera dem lite. Du kanske inte kan sätta dig på första planet till Malta för två veckors egen tid men du kan lägga upp en sparplan för resan och planera för hur du under tiden ska få egen tid i vardagen. Du kanske inte kan anmäla dig till dyra utbildningen direkt men du kan samla argumenten inför nästa medarbetarsamtal för hur du ska få din chef att förstå att just precis det är vad ni ska satsa på för din kompetensutveckling. Du kanske inte vågar ta det stora sjumilasteget idag men du kan ta små om och om igen och komma fram till samma plats.

Att brainstorma, hjärnstorma, är att ge sig själv tillgång till en större del av sin kreativitet och sin förmåga att tänka i nya banor. Ju mer man övar ju lättare går det och med tiden kommer du att upptäcka att även när du inte släpper loss hela stormen så kommer din hjärna att skicka in små pustar av nya tankar då och då och du blir mer nyskapande i din vardag.

Du kan släppa loss hjärnstormen själv eller tillsammans med någon, ju fler man är ju mer berikar man vanligen varandra och nya uppslag kommer. Å andra sidan när du är ensam så är din egen hjärna som skickar fram alternativen och de ligger närmare dig. Båda alternativen har för och nackdelar, välj det som i stunden passar dig bäst.

Lena Gustafsson, ICF Associate Certified Coach

www.guldkanten.com

Ett vanligt och enkelt sätt att stiga ur sina gamla ramar och påbörja resan mot större ansvar för hur de egna inre rummen är möblerade är att se över hur flitigt man använder begreppet ”måste”.

 Vi går tillbaka till metaforen med heminredningen. Ska du lyckas inreda ditt hem trivsamt och funktionellt för dig och din familj så kan du inte ha en massa möbler och prylar för att du måste ha dem. Du väljer ut, väljer bort och förhåller dig på olika sätt till de behov som finns. En del möbler finns för sin skönhet, en del för sitt känslomässiga värde och en del för sin praktiska nytta. Men du skulle förmodligen aldrig acceptera att jag ställde in fyra skrivbord i ditt vardagsrum och sa att du måste ha dem där. Och det skulle kännas ganska fånigt att ha en fåtölj stående innanför ytterdörren och påstå att den måste stå där. Om du av någon outgrundlig anledning skulle vilja ha en fåtölj innanför dörren går det förstås alldeles utmärkt, då går du runt den och förklarar vid behov för dina gäster vilken funktion den har eller varför du vill ha den där. Men du skulle inte påstå att du måste, du skulle ta ansvar för ditt val.

När det gäller hur vi planerar och lever våra liv är måsten bedrägligt vanliga illusioner. Ibland upplever vi vardagen som en enda lång rad av måsten. När du reflekterar över dig själv kanske du märker att det dräller av dem och det mesta du ägnar dig åt tycker du att du gör för att du av olika skäl ”måste”.

Då är det idé att gå tillbaka till livsvalen och ge dem den uppmärksamhet de förtjänar. Om du plockar bort måste ur ordförrådet och byter ut det mot ett vill så hittar du de livsval som ger de här självklarheterna. Enkelt uttryckt, du tvättar inte för att du måste, du gör det för att du vill gå i rena kläder och låta din familj göra detsamma. Du går inte ut och går runt kvarteret varje kväll för att du måste, du gör det för att du vill ha en hund och den behöver komma ut. (Eller, vilket inte är helt ovanligt, för att du vill att barnen ska få uppleva glädjen av att ha husdjur.) När vill inte är sant längre är det dags att välja om.

Det kan vara stora och svåra val så ta dig tid att sortera noga, vad är det du vill välja nytt, välja om och välja bort?

Säg till exempel att det där med hunden inte känns så sant längre. Det är inte viktigt att barnen får uppleva glädjen med husdjur, de har gått vidare till nya intressen. Det betyder fortfarande inte att du måste gå ut med hunden. Du har många val. Du kan låta den kissa på mattan, du kan sälja den eller du kan låta avliva den. När du sorterar bland alternativen så använd ”vill-testet”. Hur låter och känns det när du säger till dig själv. ”Jag vill sitta kvar i soffan och se klart mitt tv-program medan hunden kissar på mattan.” eller ”Jag vill sälja hunden.”
Är det sant?

I det här exemplet förmodligen inte det första alternativet i alla fall, men jag har valt det för att tydliggöra hur lockelsen i att strunta i något oftast inte alls är det vi egentligen vill. Det du vill kanske är att dela ansvaret för hundens promenad, ”jag vill sitta kvar i soffan och se klart mitt program medan du går ut med hunden”. Säg det då. Till den eller de det berör. Börja uttrycka din vilja och förhandla istället för att lidande släpa dig runt på din Golgatavandring av måsten.  Det är att ta ansvar för sina livsval.

Kanske är du ensam med hunden. Såvida ”vill-testet” inte får dig att inse att du hellre vill att hunden kissar på mattan eller att du vill göra dig av med den så blir det dig själv du får förhandla med. Vad vill du egentligen? Hur kan du göra det möjligt? Vilka vanor behöver du ändra på att för att få till det så som du vill ha det? Hur ska det gå till och när ska du börja? Det är också att ta ansvar för sina livsval.

Veckans utmaning: Byt ut ”måste” mot ”vill”, unna dig glädjen i att göra det du vill och anta utmaningen att förändra resten.

Lycka till!

Lena Gustafsson, ICF Associate Certified Coach
www.guldkanten.com

I förra artikeln avslutade vi med reflektionsfrågorna: Vad är det egentligen som händer? Ur vilka föreställningar om dig själv och andra kommer dina handlingar?

Om man vill ägna sig åt heminredning skaffar man sig en överblick över rummen, de möbler som finns i dem och de behov de har som ska bo där.

Om man vill ägna sig åt livsinredning skaffar man sig motsvarande grundläggande bild av vad som händer idag, vilka tankemönster som finns och så stämmer man av dem mot de behov och önskningar man har för sitt liv.

Efter din reflekterande vecka har du en grund att bygga på. Du vet en del om dig själv och du har kanske identifierat vilka ”gamla fåtöljer” som ska slängas ut eller kläs om och få nytt liv. Vilka vanor vill du förändra?

Precis som i heminredning drabbas man ibland av lusten att rensa ut allt och börja om, allt känns skruttigt, gammalt, slitet och felplacerat. Och likväl som det kan kosta mer än vad plånboken tål och gamla favoriter kan åka ut som sedan saknas kostar en total make-over av ditt inre landskap mer energi än de flesta har att spendera och många i grunden bra saker tappas bort längs vägen.

Så ta det lugnt, välj ett område i taget och jobba där. Genom din självreflektion kan du hitta nycklarna till hur du ska komma vidare. Bromsar du dig själv? Låter du dig bromsas? Av vad? Vad får du ut av det? Vad kostar det dig att förändra? Vad gör det värt det?

Genom att ge dig tid att se dina egna mönster och tillåtelse att välja bland dem så kan du påbörja förändringen. Genom att låta det ske i små steg och fortsätta reflektera under tiden lär du dig massor, både om dig själv och din omgivning. Tänk på att varje litet förändringssteg du tar också rubbar cirklarna för din omgivning och kan ge multiplicerade effekter när de börjar förändras. Det enkla steget att se till att yttra sig vid varje möte du deltar i kan till exempel få oanade effekter på din synlighet och avancemang på jobbet när omgivningen lägger märke till din kunskap och börjar agera utifrån din betydelse.

Så ta ett litet steg för att släppa på bromsen någonstans där du i onödan står ivägen för dig själv. Fortsätt ta det lilla steget om och om igen och se vad som händer. I början kan det kännas skräckinjagande, lite rädsla tål du och övervinner. Blir du paralyserad är steget för stort, minska och försök igen. Hjärtat i halsgropen kommer att sjunka och fjärilarna i magen lugnar ner sig. Snart märker du att det går av sig självt.

Självreflektionen är grunden både för att identifiera vad du konkret ska förändra och för att få feed-back på det du gör och hur väl det fungerar. Går det åt rätt håll så fortsätt, går det snett så justera lite.

 Ha så kul!  

Lena Gustafsson, ICF Associate Certified Coach www.guldkanten.com