Kategoriarkiv: TIPS FRÅN COACHEN

Välkommen tillbaka till en fortsatt artikelserie med glimtar ur min vardag som coach. Du som eventuellt är ny in i serien kan lugnt fortsätta läsa. Det går alldeles utmärkt att hänga med utan att ha följt tidigare artiklar. Vill du göra det så är du givetvis välkommen, de finns i arkivet här på sidan.

Under våren kommer nu en ny artikel i veckan att publiceras här i Uppvidinge tidnings webbupplaga. Väcker de frågor och reaktioner är du alltid välkommen att höra av dig till mig på lena@guldkanten.com för att diskutera dem, jag kommer med glädje att ta emot din respons och göra vad jag kan för att räta ut eventuella frågetecken.

Den här veckan ska vi titta på ett centralt begrepp i coachens värld. Drivkrafter.

Vi har dem alla, de jobbar tillsammans för att forma vad vi gör och hur vi gör det. Ibland är de högst medvetna, oftare jobbar de i det dolda. Att lyfta upp dem till ytan, lära känna dem och veta hur de påverkar oss är ett stort steg mot att leva det liv vi själva väljer.

Dina drivkrafter är de föreställningar och behov du har som formar hur du väljer och prioriterar i din vardag och i din stora livsplan. Alla har vi idéer om hur vi vill vara, vad vi vill att människor ska tänka om oss och vad vi själva tänker när vi ser oss i spegeln. Känslor av skam och skuld är tecken på att vi går emot dem, men också tristess, känslor av meningslöshet och orkeslöshet.

Att leva i enlighet med sina drivkrafter innebär istället att känna sig kraftfull och självklar i det man gör. Att känna sig nöjd, se mycket glädje i sitt liv och att förmå mer än man kanske trodde möjligt. I varje fall om det är för dig positiva och på något plan självvalda drivkrafter. De drivkrafter du hämtat ur andras uppfattningar om hur någon som du borde vara ger ingen kraft och energi, de är som elstängsel som signalerar när du går emot men annars tiger stilla.

Hur lär man då känna sina egna drivkrafter? Ja det finns ingen annan att fråga än dig själv.

Så då gör vi det. Om drivkraften är det som får dig att göra, tänka och vilja saker så är frågan: Vad är det som får mig att vilja/göra/tänka det här?

Och det här är ingen enkel fråga så ge dig tid att fundera över den. Bär den med dig i din vardag. Varför gör jag det jag gör? Vad får jag ut av det här? Vilka behov hos mig tillfredsställer det här?

Och censurera inte svaren. Bara lägg märke till dem, låt dem finnas och komma till uttryck. Ett tips är att medan du går med den här frågan kan en liten anteckningsbok i fickan vara bra att ha. Notera de ord som dyker upp i ditt medvetande. Det kan hända att en del av svaren inte känns så kul att upptäcka, men låt dem bara vara. Det är OK. Dina drivkrafter idag är de här och det är ok. Så småningom kanske du vill byta ut några av dem. Men just nu vill du lära känna dem och se vad de bidrar med.

Vi har så starka föreställningar om vem och hur vi bör vara att det kan vara svårt att acceptera att vi gör saker av ”fel skäl”; bara för att få känna oss omtyckta, för att vi kan bli rika på det, för att vi har lust eller vad det nu är som känns obekvämt för dig. Ge dig själv tillåtelse under den här perioden att ha de motiv du har. Se det som en kartläggning, vi spårar upp fria vatten, grynnor och skär. Nästa vecka ska vi titta på mönster i dem, hur de hänger ihop och hur de påverkar dina möjligheter att bli den du vill vara.

Som coach skickar jag ofta med klienter reflektionsfrågod att fundera på mellan gångerna. Det gör jag nu med dig och du ska då veta att en reflektionsfråga har inget rätt svar. Det är en fråga som har till uppgift att hålla kvar och fördjupa en tanke och den har många skiftande svar.

Veckans reflektionsfrågor är alltså:

Varför gör jag det jag gör?
Vad får jag ut av det här? Vilka behov hos mig tillfredsställer detta?

Ha så kul med dem!

Lena Gustafsson, ICF Associate Certified Coach
www.guldkanten.com

Jag nämnde det i förra veckans artikel men vill ge det lite mera utrymme. Det naturliga motståndet som uppstår då vi genomför förändring.

Motstånd handlar till stor del om vår inneboende konservativa tendens. Vi vill behålla det som varit, man vet vad man har men inte vad man får sägs det ju. Det är också bekvämare att göra det vi vet att vi kan än att utsätta sig för osäkerheten i att göra något nytt.

Och ändå gör vi det. Vi ger oss ut i det okända, oftare ju yngre vi är men det modet är ett mod som kan övas och behållas. Ju oftare vi vågar ju mer troligt är det att vi vågar igen. Och omvänt, ju fler gånger vi ger efter för motståndet ju starkare blir det nästa gång vi försöker.

Att bli vän med motståndet och lära sig hitta vägarna igenom det är att skaffa sig större frihet. Frihet att vara sig själv och frihet att leva sitt liv så som man vill ha det.

Motstånd handlar också om gamla tankemönster och föreställningar om hur världen och möjligheterna är beskaffade för just mig. För att kunna hantera våra komplicerade liv så måste vi generalisera. Det blir för krångligt att i varje enskild situation tänka fritt och öppet. Vi buntar ihop erfarenheter och tankar till hanterliga enheter, flickor gör si, pojkar gör så. Bilister brukar bete sig si, hästfolk är så. Efter A kommer B, efter B kommer C. När vi då vill förändra börjar vi plötsligt säga, ”tänk om E kommer efter B – hur skulle det vara då?” Och så provar vi. Och de generaliseringar som tidigare gynnat oss så väl sätts ur spel. Men än ett tag finns de kvar innan de nötts ner, och så länge de är kvar så utgör de motstånd.
Inte kan väl jag läsa vidare, jag har ju inget läshuvud. Spelar ingen roll om prov efter prov visar på att det går alldeles utmärkt, det betraktas som undantag ända tills det inre motståndet släpper och man inser att jo, jag kan ju faktiskt det här. Jag är ingen bluff, jag är någon som kan det ja inte trodde jag kunde.

Att bli vän med motståndet här handlar om att lära sig känna igen ett tankemönster och inte blanda ihop det med objektiva sanningar.

Och slutligen handlar motstånd om andras mönster. Vi är en del i vår omvärld, vi har relationer omkring oss och våra liv är sammanflätade med andras. Familj, vänner, kollegor, samhället omkring oss – överallt finns människor vars liv på olika sätt hänger ihop med oss. Och när vi börjar göra något annorlunda så förändras mönstret och deras cirklar rubbas. Och då kommer deras konservativa sida fram, ”bli som förr”. Den sortens motstånd kan du inte ta bort själv. Acceptera det men låt det stå för dem. Du kan ta hänsyn till dem, kanske anpassa ditt tempo eller vidden i dian rörelser lite så att de som står dig nära hinner vänja sig vid att cirklarna rubbas, men du måste låta dem själva hantera det.

Motståndet finns där som en naturlig del i förändringen. Låt det bli din vän, respektera det men ge inte efter för det utan eftertanke. Och ger du efter så gör det som vattnet i en vårbäck ger efter för stenen. Backa tillbaka lite, se dig om och välj en lättare väg att fortsätta på.

Lena Gustafsson, ACC coach
http://www.guldkanten.com/

Att genomföra varaktig förändring i sitt liv är en process. Man kan se det som en resa från ett sätt att vara, göra och tänka till ett annat.

Det är lätt att missta starten för hela förändringen. Att sluta röka är inte det du gör när du fimpar sista cigaretten. Sista fimpen är bara starten på den långa processen att sluta röka. När du fimpar din sista cigarett börjar resan, därefter kommer många och ibland långa dagar där du ska övervinna abstinensen, vänja dig vid att vara en icke-rökare, hitta nya metoder att få det cigaretten gav dig utöver nikotinet (avkoppling, tröst, gemenskap, vad det nu kan ha varit). Det kommer att gå lättare vissa dagar, vara riktigt svårt vissa dagar och kanske också braka igenom ibland så att du får börja om.

Oavsett vilken förändring du tänker genomföra i ditt liv är det samma sak. Starten är inte samtidigt målet, förändringen är inte genomförd för att du börjar, du kommer inte i mål när du tar första steget. Och som på vilken annan promenad som helst går det ibland lättare, ibland tyngre.

Motstånd är då inget tecken på att det är fel. Motstånd är ett tecken på att förändringsprocessen faktiskt på riktigt är igång. Om vi inte förändrar på riktigt uppstår heller inte motståndet, då gör vi bara som vi brukar men kallar det något annat.

Enkelt uttryckt kan en förändringsprocess beskrivas i fyra faser.

FÖRBEREDELSEN
En insikt om att du vill förändringen växer fram. Impulsen kan komma utifrån eller inifrån men det är inom dig beslutet växer fram. Det finns lite motstånd, lite ”inte kan väl jag?” och några ”undrar om jag klarar det här?” Men argumenten för förändring blir fler och fler. Känslan av att nu får det vara nog blir starkare och starkare. Du stärker dig själv på väg mot beslutet, kanske samlar fakta, bevis, känslomässiga argument. En kraft inom dig växer.

BESLUTET
Du når den punkt där förändringskraften är så stark att den tar sig uttryck. Du bestämmer dig. Sätter ned foten och tar det första steget. Här är förändringskraften mycket stark och motståndet svagt. Ditt ”nya liv” går lätt, det var ju bara att bestämma sig och börja göra.

Vore det klart här skulle alla hålla sina nyårslöften och coacher skulle vara överflödiga. Men det är inte fullt så enkelt, två faser kvar…

GENOMFÖRANDET
Nu handlar det om att fortsätta gå. Steg för steg genomför du den önskade förändringen, gör det om och om igen tills en ny vana, ett nytt tänkesätt har satt sig i ditt liv. Och det är nu motstånden kommer, det självklara motståndet i att du nu gör något du av olika skäl tidigare inte gjort.

 Det kan handla om egna inre föreställningar som utmanas. Gamla idéer om vad som är tillåtet, möjligt, lämpligt som ställs på ända. Eller det kan handla om yttre cirklar som rubbas, människor omkring dig börjar undra vad du håller på med och om du har tänkt fortsätta med det. Förändring innebär osäkerhet, osäkerhet är jobbigt. Och där kom motståndet! ”Varför inte bara fortsätta som vanligt, det var väl enkelt och bra, har ju alltid funkat förr?”

Samtidigt som motståndet ökas mattas förändringskraften som bar dig i början. Det är nu du behöver fylla på med mer energi i processen. Envisas förbi motståndet, låta en coach eller en vän pusha dig och påminna dig om varför du gör det du gör. Håll blicken på målet och kämpa på ett tag så kommer du snart in i nästa fas.

LÄTTNADEN
Du upptäcker nu att det går lättare och lättare. Rädslor, gamla tankemönster och gamla vanor släpper sitt grepp om dig och du går lättare och lättare på den nya stig du valt. Till slut är det nya det vanliga och du kan lugn och stark gå vidare, många erfarenheter rikare.

Som coach i längre uppdrag arbetar jag med de här fyra faserna, mitt jobb är att hjälpa den coachade stärka sig själv och processen i varje steg. Jag tänkte ge dig några tips på vägen om du ska arbeta själv med förändring.

………………………………………………………………………………………………….

Fyra styrkepiller för fyra steg…

Piller nr 1. Förberedelse förtydligad.
Ta dig tid att verkligen formulera målet. Vad är det du vill uppnå? Hur vet du att du är där? Vilka fördelar kommer du att ha då? Lev dig in i dem och gör dem glasklart tydliga för dig – du kommer att ha nytta av den här målbilden.

Piller nr 2. Beslutet basuneras.
Se till att verkligen befästa ditt beslut genom att uttala det högt på ett eller annat sätt. Det kan vara att tala om för en eller flera av din vänner vad du tänker göra eller att skriva ned det på något ställe som bara du ser men du ser det ofta. Ett uttalat och formulerat beslut får automatiskt mycket mera förändringskraft med sig i starten än ett du bara tänkt lite luddigt.

Piller nr 3. Gas i genomförandet.
Genomförandefasen kan liknas vid när nedförsbacken planar ut på cykelturen och du måste börja trampa. Hit kan du åka lätt, nu är det dags att börja trampa. Så trampa på, använd din tydliga målbild som extra gas, du vet vart du vill, du vet vinstens värde, tro inte på den lilla rösten som säger ”det är inte värt det – bekvämlighet är bättre”, du både kan vill och orkar trampa uppför backen också så gasa på.

Piller nr 4. Lättnadens lim.
Det är nu du ska passa på att slutgiltigt befästa ditt nya mönster. När det nya börjar gå lätt och du börjar få del av förtjänsterna. Stanna upp, lägg märke till skillnaden, lägg på minnet varje vinst du gör. På så sätt fäster du det nya starkare och starkare till dig, risken för återfall i gamla vanor minskar när vinsterna med de nya blir uppenbara och du blir medveten om din egen kraft. Du har ju gjort det här!

Lena Gustafsson, ACC coach
http://www.guldkanten.com/

En del av oss bär på väldigt många ”måste”. Så många att det blir svårt att få plats med lust och glädje. Andra har famnen full av ”jag vill” men svårt att få det ur händerna.

Coachning handlar om att balanser ihop dem. Det jag måste å’ det jag har lust med hör ibland ihop. För att komma dit jag har lust finns ofta steg som måste tas. Måste Å’ Lust kan dras ihop till MÅL.

Det handlar alltså om att dels veta vad som känns nödvändigt för mig i mina roller gentemot andra människor och i mitt eget personliga liv. Dels veta vad jag själv vill och ta med det i ekvationen.

Vad tror jag att jag måste? Vad av det vill jag behålla? Vilka måsten är det dags att släppa?

Vad har jag lust med? Hur stark är viljan? Vad av allt jag vill är viktigt just nu?

Allt händer inte på en gång och allt behöver inte heller göra det. Du kan spara idag för att resa om två år. Du kan hålla nere lönen i egna företaget idag för att bygga upp den verksamhet som ska ge än bättre utdelning senare.

Att formulera sitt mål handlar om att välja vad som är viktigt just nu. Var ska jag ha mitt fokus? Vad behöver jag göra för att nå dit? Vad är jag inte beredd att göra eller att avstå ifrån?

Nästa vecka kommer ett exempel för att illustrera hur jag som coach ibland arbetar med den här typen av frågor. På återhörande…

Lena Gustafsson, ACC coach
www.guldkanten.com

Ett vanligt ämne i coachning och en fråga många brottas med är tidshantering och tempo i livet. Stress är naturligtvis en del i frågan men lika mycket handlar det om variation i tempot, avkoppling och förmåga att hantera omgivningens påverkan på de egna planerna.

Var och en av oss människor har ett grundtemperament som ger oss olika preferenser för grundtempo. Någon vill skynda långsamt, ha tid att tänka och göra i sin egen takt. Någon uppskattar det högre tempot, kastar sig snabbt och gärna in i nya upplevelser och blir uttråkad av långa skeenden. De flesta av oss är en kombination av långsamt och snabbt. Den eftertänksamme och till synes långsamme kanske snabbt och effektivt gör det som ska göras när planen är klar. Efter några dagars inspirerande kurs med många nya intryck och intensiva dagar njuter vi av lugnet hemma.

Och så har vi människor omkring oss som håller sina tempon, arbetslag, familj och andra grupper där vi påverkar varandra. Och ett ytterlighetstänkande som pendlar mellan ”snabbt är bra” och ”avslappnat är stilla frid”. Som om vi måste välja mellan att vara snabba, högpresterande eller långsamma, fridfulla. Dagens nyhet: du behöver inte välja, du kan ha allt, få mer gjort och samtidigt mer avkoppling. Det handlar om att göra och vara i rätt tempo.

Att hitta sin modell för tidshantering handlar ofta om att acceptera sitt temperament och justera rytmen så att den passar just mig. Det är lätt att höja tempot, det är bara att skynda lite mer hela tiden, göra en lite längre ”att göra-lista” varje dag och sedan pricka av den, springa fortare och tänka snabbare. Men att enbart höja tempot är inte det smarta sättet att få mer gjort. I längden kommer du att få ägna mer och mer tid åt att justera misstag och kurera stress-symptom. Förmodligen kommer du också att upptäcka att av allt det där du gör är kanske stora delar inte alls egentligen ägnat att hjälpa dig nå dina mål. När vi håller för högt tempo i förhållande till vår egen aktuella grundnivå tappar vi urskiljningsförmåga och som en överaktiv retriever tar vi alla bollar som susar förbi.

Så börja istället med grundtempot. Det är ditt bekväma tempo där du känner dig aktiv och avslappnad på samma gång, det är hit du behöver återvända regelbundet och stanna längre. Ett enkelt sätt att hitta sitt grundtempo just nu är att gå det. Ta en ensam promenad, utan musik eller talbok i öronen, utan sällskap att anpassa dig till, bara gå. Och så låter du kroppen hitta det tempo som känns bekvämt. Lita på dig själv, det finns där och kommer fram när du gått ett tag. Låt tankarna stillna och bara lyssna på rytmen av dina steg, låt andningen vara som den vill och kroppen gå som den vill.

Bekväm och avslappnad rörelse? Gillar du rytmen av dina steg? Bra. Då går du just nu ditt grundtempo.
Lägg känslan på minnet, lagra in den i hela kroppens muskelminne. Försök att vara i det tempot så ofta du kan.

När du vant dig vid att hitta ditt grundtempo kan du börja laborera med det. Öka lite och se var gränsen går för när det börjar kännas stressat och påskyndat. Sänk tempot lite och se när du börjar bli rastlös och tycka det går långsamt. Lär dig var du just nu har dina gränser, de flyttar lite på sig beroende på faktorer som grundläggande stressnivå, immunförsvar (på väg in i förkylning har alla känt hur det tar emot), energinivå, humör osv. Så iaktta dina gränser, de har något att säga dig.

När du lärt dig var du har ditt grundtempo och känner dina gränser är du en bra bit på väg mot effektiv tidshantering. Du vet nu när det är läge att passa på att lägga in det där lilla extra du vill hinna med och när det är läge att ta det lite lugnt.

Och när du fått till balansen mellan när du töjer lite åt det högre tempot till, när du svänger tillbaka ner åt det lägre och under längre perioder håller grundtempot, då har du hittat din melodi.

Lena Gustafsson, ACC coach
www.guldkanten.com