Jag nämnde det i förra veckans artikel men vill ge det lite mera utrymme. Det naturliga motståndet som uppstår då vi genomför förändring.
Motstånd handlar till stor del om vår inneboende konservativa tendens. Vi vill behålla det som varit, man vet vad man har men inte vad man får sägs det ju. Det är också bekvämare att göra det vi vet att vi kan än att utsätta sig för osäkerheten i att göra något nytt.
Och ändå gör vi det. Vi ger oss ut i det okända, oftare ju yngre vi är men det modet är ett mod som kan övas och behållas. Ju oftare vi vågar ju mer troligt är det att vi vågar igen. Och omvänt, ju fler gånger vi ger efter för motståndet ju starkare blir det nästa gång vi försöker.
Att bli vän med motståndet och lära sig hitta vägarna igenom det är att skaffa sig större frihet. Frihet att vara sig själv och frihet att leva sitt liv så som man vill ha det.
Motstånd handlar också om gamla tankemönster och föreställningar om hur världen och möjligheterna är beskaffade för just mig. För att kunna hantera våra komplicerade liv så måste vi generalisera. Det blir för krångligt att i varje enskild situation tänka fritt och öppet. Vi buntar ihop erfarenheter och tankar till hanterliga enheter, flickor gör si, pojkar gör så. Bilister brukar bete sig si, hästfolk är så. Efter A kommer B, efter B kommer C. När vi då vill förändra börjar vi plötsligt säga, ”tänk om E kommer efter B – hur skulle det vara då?” Och så provar vi. Och de generaliseringar som tidigare gynnat oss så väl sätts ur spel. Men än ett tag finns de kvar innan de nötts ner, och så länge de är kvar så utgör de motstånd.
Inte kan väl jag läsa vidare, jag har ju inget läshuvud. Spelar ingen roll om prov efter prov visar på att det går alldeles utmärkt, det betraktas som undantag ända tills det inre motståndet släpper och man inser att jo, jag kan ju faktiskt det här. Jag är ingen bluff, jag är någon som kan det ja inte trodde jag kunde.
Att bli vän med motståndet här handlar om att lära sig känna igen ett tankemönster och inte blanda ihop det med objektiva sanningar.
Och slutligen handlar motstånd om andras mönster. Vi är en del i vår omvärld, vi har relationer omkring oss och våra liv är sammanflätade med andras. Familj, vänner, kollegor, samhället omkring oss – överallt finns människor vars liv på olika sätt hänger ihop med oss. Och när vi börjar göra något annorlunda så förändras mönstret och deras cirklar rubbas. Och då kommer deras konservativa sida fram, ”bli som förr”. Den sortens motstånd kan du inte ta bort själv. Acceptera det men låt det stå för dem. Du kan ta hänsyn till dem, kanske anpassa ditt tempo eller vidden i dian rörelser lite så att de som står dig nära hinner vänja sig vid att cirklarna rubbas, men du måste låta dem själva hantera det.
Motståndet finns där som en naturlig del i förändringen. Låt det bli din vän, respektera det men ge inte efter för det utan eftertanke. Och ger du efter så gör det som vattnet i en vårbäck ger efter för stenen. Backa tillbaka lite, se dig om och välj en lättare väg att fortsätta på.
Lena Gustafsson, ACC coach
http://www.guldkanten.com/
